![]() Visa bild i full storlek |
Det nordiska u-omljudet |
|
| Pris: 160 SEK (inkl. 6 % moms) | ||
Ordens yttre formförändringar har i ett par sekler varit ett huvudämne inom språkhistorisk forskning. Intresset väcktes av upptäckten att dessa förändringar tycktes uppträda på ett så regelbundet sätt att de kunde jämställas med naturvetenskapliga lagar. Termen ljudlag myntades. Som en sådan ljudlag uppfattades u-omljudet. Detta innebar rent språkligt framför allt att ett starktonigt a framför en följande stavelses u bytte skepnad och blev till en helt ny vokal. Sådana vid skrivbordet välfungerande ljudlagar visade sig vara svårhanterliga då de skulle testas i verkligheten. Spreds de via orden eller språkljuden? Ofta fann man i dialektgeografin ordgränser snarare än fonemgränser. Ljudlagen föreföll alltså satt ur kraft och i stället hade man fått en ojämn ordspridning som kunde verka helt laglös. Det nordiska u-omljudet speglar denna motsättning om vi ser de nordiska språken som ett gemensamt dialektområde. Island har omljud i helt regelbunden form. Längre österut finns både omljudda och omljudslösa former och de senare blir allt vanligare ju mer åt öster man kommer. Norskan visar stora olikheter vid de enskilda orden men skillnaderna beror på en kraftig påverkan österifrån som kan sättas in i ett historiskt sammanhang. Östnorden har troligtvis en gång haft liknande förhållanden men de är där väsentligt svårare att rekonstruera. Motsättningen mellan å ena sidan stor regelbundenhet och å andra sidan mer eller mindra kaotiska blandningar blir dock skenbar om vi håller i minnet att språkförändringar inte är fysiska lagar utan uttryck för människors beteende – i en värld där man kan ha behov både av samhörighet med den egna gruppen och av öppenhet för något utifrån kommande nytt. Boken utgör del 2 av författarens doktorsavhandling från 1959. Titel: Det nordiska u-omjludet – En dialektgeografisk undersökning. Del 2 |
||

