Umeå Studies in the Humanities 136

Runor, magi, ideologi

En idéhistorisk studie

I Runor, magi, ideologi belyses hur sådana teorier ansluter runskriften till en hermetisk tradition, som innefattar talmystik i form av kabbala och gematri. Sigurd Agrell, värmländsk kavaljer, poet och professor i slaviska språk, är en av dem som i modern tid mest energiskt försökt bevisa att ett sådant samband verkligen har existerat. Att runorna var symbolisk-magiska tecken hävdades vid samma tid på tyskspråkig botten. Där gavs den föreställningen dessutom ett ideologiskt innehåll. Runorna ingick i den arsenal av propagandistiska tillhyggen som reaktionära och rasistiska rörelser gjorde flitigt bruk av. I Norden däremot stannade besläktade idéer oftast på en betydligt stillsammare, akademisk nivå. Man rycktes visserligen med av intresset för symboler men förvillade sig aldrig så långt in i Teutoburgerskogen att lingvistiken, runologins gård och grund, helt försvann ur sikte.

Efter andra världskriget utsattes de runmagiska teorierna för hård kritik. Seriös runforskning identifierades i stigande grad med nypositivistiskt korrekta metoder och undersökningsobjekt - utan att teori och metod egentligen någonsin diskuterades. Lingvistiskt orienterade runologer krävde - och kräver - en långtgående specialisering av sin disciplin. Anhängare av en hermeneutisk tradition däremot vidhåller en i princip tvärvetenskaplig inriktning. Och fascinationen inför möjligheten att runorna har tjänat dunkla, magiska syften verkar aldrig sina.